30 april 2006

Efter en lördag i soffan

Efter att ha tillbringat större delen av lördagen i sängen respektive soffan så tänkte jag att det nog skulle bli sjukt jobbigt att komma iväg och träna idag. Men när jag väl kom iväg (en timme senare än jag tänkt =) så var det så skönt väder ute så det blev jag glad över. När jag väl kom till gymmet så var det i princip folktomt så jag kunde lalla runt där och inte bli störd av någonting. Det var oerhört skönt, svetten rann och kände mig som den stålman jag är.

När jag skulle cykla mitt 30-minuterspass så bestämde jag mig för att ta det lite lugnare nu i två veckor och se om det kanske är fel att ta ut sig helt utan istället låta kroppen jobba konstant och utan att det känns som hjärtat ska hoppa ur kroppen på mig. Så jag höll mig runt 80-85rpm genom hela passet och det kändes väldigt bra när jag var klar. Så jag tänkte försöka ligga strax under max nu, får se hur det artar sig.

Min nya jacka är underbart bra, jag är så glad över den. Dessutom är den helt vindtät så när blåsten rev tag i mig så kände jag mig ändå varm och mysig på överkroppen. Mycket nöjd med det köpet.

Nu väntar jag på min fullkornspasta och köttfärsås ska bli klar, jag är jättehungrig. Såsen är spetsad med lite chashewnötter, det är gott.

29 april 2006

Så hände det

Vågen visade nästan samma som för två veckor sedan. 104,2kg, sååå jävla störigt. Men jag ska använda detta som ett uppvaknande för att ta tag i min jävla mat. Jag är så sjukt slarvig, men herregud så tråkigt det är att laga mat och äta själv. Jag dör på det. Detta är ingen uppmaning till mina vänner nu. Bara ett konstaterande att det är så oerhört jävla tråkigt. Om jag dessutom inte kan äta goda såser och fet mat, vad har jag då kvar?

Hursomhelst så gick jag iaf. och köpte mig lite nya kläder idag som tröst. Ett par byxor, ett bälte och en vårjacka. De byxor jag köpte förut har en storlek på 40 tum i midjan och de byxor jag köpte idag har en storlek på 36, så det är inte så dumt om jag får säga det själv. - Hade dem hela kvällen, kändes lite ovant med så mycket mindre byxor efter jag haft säckstora brallor i en månad eller två =). Jackan blev i storlek L mot XXL som jag hade i min vinterjacka. Så det gick mig på lite bättre humör efter den tråkiga vägningen.

Klockan är nästan fyra på morgonen, så jag orkar nog inte skriva någon profil utan går och lägger mig istället.

27 april 2006

Håll i er

Cyklingen fick bara fortgå i 25 minuter, i alla fall på maxfart. Jag låg och kämpade över 90rpm hela passet och tänkte hela tiden. Jag måste klara det, jag ska nå 22km på 30 minuter. Jag pressade mig till det yttersta och vid 24 minuter så small det bara till i sidan. Jag fick håll! En känsla som jag inte haft sen gymnastiken i högstadiet. När jag bet ihop och kämpade vidare så gjorde hållen det samma. Så jag fick lugna ner mig och gå ner till löjliga 70-75 rpm sista fem minutern. För att slutligen bara nå 21,62km igen. Men helt otroligt så ont det gjorde.

I övrigt så gick träningen oerhört bra, uppvärmningen gick som på räls och alla maskiner gick normalt.

Det var ganska mycket folk när jag kom men det var som tur är några grupp-pass så alla skulle dit. Man blir alltid lite orolig när det är fullt med skor överallt i ingången och folk som springer upp och ner i trappan. Då blir man dock glatt överaskad när det inte är kö och så till maskiner eller cyklar.

Hela passet tänkte jag på andra saker som hänt men även på profilen som jag har siktat i mig på. Och jag hoppades han skulle dyka upp i gårdagens pass, vilket han mycket riktigt gjorde. Han kom precis samtidigt som jag så jag fick se honom civilt också. Allt "maken med känsla för smärta" gör verkar göra ont. När han går ute så går han som besvärat och haltar lite. När han rör sig på gymmet efter att ha börjat träna så grimarserar han av smärta eller vad det nu är så fort han ska gå eller göra något. Det verkar som han börjar med 10-12 minuter intensiv cykling för att sedan köra 10 minuter roddmaskin där det verkar som han vill döda den stackars maskinen. Maskinerna tränar han såklart riktigt tungt och ibland tror jag att han muskler ska hoppa loss. Men det som är intressantast att se och vilket även gjort han fick sitt namn är när han strechar på slutet. Han kan knappt böja sig ner när han börjar, men sen pressar han ihop sig som en fällkniv och hans ansikte förvrids i smärta under de 40-60 sekunder han strechar varje muskel. Verkar göra otroligt ont.

Så där har ni honom, Maken med känsla för smärta

24 april 2006

Man är ingen ungdom längre

Träningen var seg för jag har sovit rätt dåligt hela helgen. Jag kom i säng halvnio på morgonen till söndag. Cyklingen gick helt ok, men orken fanns inte riktigt där när vikterna skulle slåss mot gravitationen. Det var aningen segt, så jag gjorde inga stordåd idag kan jag säga. Men jag gjorde allt helt klart på medel-energi iaf. Så det får väl anses godkänt efter en hel helg med kass sömn och illa mat-tider.

Jag hade en profil på lager, men jag orkar inte skriva om den nu. Kanske på onsdag

20 april 2006

Noll saker av intresse hände idag

Det väcker nog en massa nyfikna och nya läsare för min blog när de googlade på Noll, intresse, idag t.ex.. Nej, men tyvärr är det sant, cyklingen gick normalt. Maskinerna gick normalt, jag drack normalt med vatten, jag trillade inte i trappan och slog upp ett stort jack i pannan. Ingenting hände. Det är tom. så illa att jag inte ens fick se någon kul profil att skriva om, så jag tror jag ska skriva om en tråkig.

Här kommer det, hon har tränat ofta hela tiden och har nog tränat rejält mycket längre än jag. Hon är väldigt vältränad och har långt slitet hår som är blont i överhåret och mörkt i underhåret. Jag gissar på hennes naturliga hårfärg i råttfärgat som alla andra. Idag hade hon våfflat håret såg jag. Hennes ålder är helt omöjlig att gissa, men jag tror hon är mellan 22 och 40. Tro nu inte att alla profiler kommer handla om tjejer på gymmet, det kommer de inte göra. Ren slump att nummer ett och nummer två var tjejer. Vi får se nästa gång vem jag ska ge en stund i min blogg.

Det regnade lite när jag gick hem. Det var väldigt få droppar men otroligt kalla.När jag går hem såhär på kvällen om jag tränat länge så brukar jag gå långsamt, väldigt långsamt. Insupande varje steg, känna marken och känna skorna hur de varsamt byter tryckpunkt över min fot och under min fot. Det är en kyrka jag går förbi och där finns en kort grusgång jag kan gå på, då tänker jag att det är skönt att gå där det inte är asfalt. Men samtidigt älskar jag att gå i städer, så den lilla biten grusgång är perfekta promenadplatsen för mig. Synd bara den är så kort.


18 april 2006

Telepati och koppling genom metafysiken

Något måste det vara för två gånger med lite tid mellan har min kära N. lyckats ringa och fråga om vi ska fika eller äta PRECIS när jag har velat göra det och med henne. Underbart!

Nytt cykelrekord idag igen, 21,75km på 30 minuter. Nu börjar 22km inte kännas helt avlägset, men herregud vilken utmattning som kommer följa 22km. Men spännande att se om det går. I övrigt så gick det som sig bör, inga höjda vikter på länge nu. Det är lite segt. Men jag tror det börjar närma sig på en eller två maskiner, så kanske till måndag. Men vi får se!

Det finns så många individer att prata om på gymmet, men jag vet inte vilken jag ska ge äran att vara den första. Kanske är det skvallerflickan som är påväg till himlen. Kanske maken med en smak för smärta eller unga herr pannband.

Det får bli skvallerflickan påväg till himlen. Den är en flicka, jag vet inte hur gammal men min gissning är ca: 23-25 år. Hon är vacker och lätt på ögonen för mig. Hon är där några gånger i veckan och står säkert 40-60 minuter på en trappmaskin och läser skvallertidningar. Det är Klick!, Hänt extra och alla man kan tänka sig. Så hon vet säkert allt som kungabarnen och vilka premiärer som varit som komma skall.

Idag tog min talbok slut, det är som att lämna några kära vänner. Hemskt, de kommer aldrig komma tillbaka med nya äventyr till mig. Stackars mig. Får hitta något nytt att lyssna på. Talboken i fråga var Dan Brown's Da vinci-koden, det var en bok som tilltalade mig en massa.

16 april 2006

Tre femtiofem

Klockan vid min säng lös tre femtiofem när jag la mig. Det var alltså slutet på min långa påskafton. Det blev ett glatt gäng hemma i min lägenhet. Soffa med gott om hjärterum och kuddar på golvet med idel leenden. Själv satt jag på en stol, och jag njöt för fullt. Det är trevligt med gäster, väldigt trevligt.

Ögonen slog jag upp vid halvelva i sängen och jag kände direkt oskön träningstress, ska jag hinna innan de stänger? Min kära vän F. sov över hos mig och jag ville inte skicka ut honom för tidigt. Men jag kom iväg strax innan ett och han träna nu och var klar prick 16 när de stängde. Så jag hann, det gick oerhört bra. Så bra att jag till och med satt nytt rekord på 30-minuterpasset. Avståndet jag tillryggalade på 30 minuter var 21,69km. Ett delmål nu är att nå 22km på 30 minuter, det är en bit kvar. Men det borde gå på några veckor till. Underbart bra, jag har numer tre favoritcyklar så oftast är någon av dem ledig.

För att återgå till min romantiska utvikning från starten här så var det verkligen underbart att avsluta natten med mina två absolut bästa vänner i soffan. Sånna minnen sparar jag gärna och länge. Hoppas det upprepas.

Jag måste även tacke för den trevliga kommentaren från Nina på www.nlife.se, och jag unnade mig en hamburgare i påskägget. Eller det var inte ett ägg, inte så mycket påsk heller. Det var pappret den var inslagen i, det var på max inatt. Men väldigt gott. Jag tog dock en grönsallad som sideorder istället för pommes.

Nothing in this world worth having, comes easy.

14 april 2006

Mitt vågade liv

Ställde mig på vågen ännu en gång med hjärta som stod stilla av förväntan. Trenden håller verkligen i sig, två kilo till hade försvunnit. Så nu är det 17 totalt. Så nu väger jag in på 104,5kg. Det är alltså ca: en månad (om det håller i sig, håll tummarna) tills jag går under 100kg, som jag inte varit sen jag började gymnasiet.

Nog om det, i övrigt gick träningen väldigt bra. Jag såg en rolig incident med en biffig kille som tränade tungt. Eller ja, hans rygg fick sig nog en kyss eller två. För han skulle träna biceps men hade så tungt så han låste sina armbågar och ryckte upp vikterna med ryggen. Mycket spännande att kolla på. Men han fick ha väldigt tungt, så jag antar det gjorde något för hans självförtroende i alla fall.

Man kanske skulle samla material till en hel sketch-serie som handlar om gym-personligheter. Skulle nog vara rejält roligt. Ska tänka på saken, kanske något för bloggen. Små historien om en ny person varje blogginlägg =).

Vi får se helt enkelt.

12 april 2006

Träningen innan vägningen

Det är den tråkigaste för man vill bara det ska vara om två dagar. När det är dags för vägning, men samtidigt så vill man inte det. För tänk om det är just denna fredag som jag inte kommer ha gått ner. Usch så otäckt.

Hände ingenting speciellt på träningen, var bara ganska mycket folk. De är väl desperata och ska träna bort lite innan de ska smälla i sig femtio ägg och tre lamm över påsk. Och allt påskgodis som de ska äta.

Proteindrickan gör verkligen nytta, inte alls lika ont i musklerna nu även fast jag tränar hårdare tycker jag. Skönt som attan. Cyklingen går otroligt bra, första passet så låg jag över 100 rpm sista 2-3 minuterna. Helt otroligt.

Nästa gång har jag vägt mig, håll tummarna!

10 april 2006

Lutkonsert i D-dur: Largo

Det är musiken som smeker mina öron just i detta nu. Idag känner jag ett lugn i kroppen och en bekvämlighet med mig själv som jag inte känt på länge. Såklart finns en liten tagg av ensamhet som smeker mitt hjärta om och om igen. Det som skär mjukt igenom den hårda muren och ner i min själ är Vivaldi just nu. En piccolaflöjts skarpa men samtidigt lena toner. Underbart är vad det är, med musik.

Nu ska jag sluta prata om min närmast religösa musikupplevelse här i soffan och prata om min träning idag. Jag har börjat lyssna på en talbok av Da vinci-koden och gjorde detta även under hela mitt träningspass. Och för cyklingen var det grymt såklart, tiden flög fram. Även om jag pressade mig lite extra på båda passen så det riktigt brände i mina benmuskler när jag närmade mig slutet på passet. Det är skönt när man känner att man klarar det.

En sak som jag tänkte på när jag gick in till min skåp var att min träning har mysitkst ändrats. Eller min inställning när jag tränar. Speciellt såklart cykelpassen som är det jobbigaste och mest utdragna. Första månden så var allt bara så fokuserat och jag vill verkligen bara träna och träna och älskade syra i musklerna och andning som var flåsande. Sen andra månaden så kom det ofta tankar under cykelpasset att "Undra om jag ska stanna på 25 minuter idag. Idag kan jag nog cykla lite långsammare" och den typen av tankar. Dessa finns aldrig, passet är 30 minuter och ingenting annat. Jag pressar mig så mycket så jag får anstränga mig för att gå till stretchmattan. Det är skönt, det jag vill ha sagt är att mitt pass går på en underbart skön rutin. En rutin som både är en frihet från krav och andra saker i mitt liv. Och en rutin av att röra sig och verkligen pumpa ut blod i alla delar av alla muskler och hjärtat som spelar en serenad av hög puls till mig.

Aldrig känner jag mig så levande som då.

Jag hoppas och önskar att alla ni som läser här ska få känna den känslan av fysisk aktivitet som jag känner nu. Nu förstår jag varför idrottare älskar idrott.

Nu är denna kärleksförklaring till träningen slut för denna gången. På fredag är det vägning, spännande.

06 april 2006

Underbar träning idag

Dock utvecklas jag inte så mycket, länge sedan jag kunde höja några vikter eller liknande. Men det känns som det är normalt, för jag blir rejält trött i mina muskler och känner att det gör nytta.

Men det som verkligen går bra är cyklingen nu, första passet på 10 minuter ligger jag på 90rpm eller mer 8-9 minuter och sista 30-minuterpasset ligger jag lätt över 85 och sista 2-3 minuterna kan jag närma mig hundra. Det går så sjukt bra och jag känner hur min kondition är bättre än någonsin.

Torsdag idag vilket betyder att nästa träning är på en lördag och alltså ledigt. Ska bli skönt med en paus och ska bli ännu skönare att komma tillbaka på måndag utvilad för träningen.

För er som läser och är väldigt nyfikna så har inga singeltjejer hört av sig.

04 april 2006

Mellanmål gör susen

Idag skulle jag äta lunch på ett ställe jag vet har otroligt små (men väldigt goda) portioner. Så jag tog med mig mellanmål både för förmiddagen och eftermiddagen. Och jag kan verkligen säga det gjorde susen. Träningen kändes inte alls liks tung mot slutet och cyklingen gick som en dans. Så det ska jag fortsätta med. Jaja, jag vet att det står överallt, men jag kom inte för mig att göra det förrens idag.

Just nu känner jag mig otroligt stark och det börjar dra ihop sig att öka lite vikter på maskinerna igen. Det känns alltid bra, även om passen därefter brukar bli väldigt jobbiga. Men gött att få träna lite tyngre så man ser lite utveckling och inte bara när vikten minskar.

Nu börjar verkligen våren komma på allvar, mycket friskare och ljusare ute och trorrt på vägarna. Jag kan äntligen använda lågskor istället för kängor. Lite tråkigt att man inte har någon att gå kärleksfulla promenader i vårsolen med. Jag har vänner såklart, men det är inte riktigt samma sak. Man vill som vara sådär gosig på en bänk i solen men värmen kommer från närhet.

En sak till:

Jag älskar att träna och min träning!


02 april 2006

Alonso cyklar jättefort

Nej, inte riktigt. Men det jag vill ha sagt är att det känns som man cyklar jättefort när man kollar på F1 samtidigt som man sitter på cykeln och de filmar från F1-bilen. Det hände några gånger idag när jag cyklade. Det var en rätt kul känsla att susa fram där på banan fast trampandes.

Det jag vill ha sagt med detta är att träningen gick utmärkt och jag kör alla maskiner och känner mig stark igen. Mycket skönt. Söndagar är klart bästa dagen att träna. Bara erfarna människor som tränar och inte speciellt många. Blir en lugn och skön stämning och man kan koncentera sig lite extra. Proteindrickat smakar inte så illa längre, jag har vant mig.

En helt annan sak, jag har bestämt mig hur jag vill ha mitt matrum nu. Jag satt somvanligt och slösurfade på ikeas hemsida. Ja, jag vet det är billiga skitmöbler. Men jag vill kunna slänga och köpa nytt med gott samvete. Så då passar det mig perfekt! Så nu ska jag fixa fram lite deg och sen köpa sakerna till matrummet, det kommer bli skitsnyggt. Nepp, jag tänker inte berätta hur. - Ni får komma o kolla ;). Eller så kanske jag postar en liten bild eller två när det är klart.