Jag är verkligen "en av dom"

När man börjar träna så hatar man dom. Ni vet, de där som går fram o snackar med intruktören. Småprat, interna skämt och sådär slapp stämning. Som sen inte är tröttast efter uppvärmningen utan har det mer som uppvärmning för att få upp pulsen. Som inte måste dricka efter halva uppvärmningen. Som med ett ljudligt "JA" svarar på frågan: "Är ni redo?!" Ständigt med ett leende på läpparna och svetten lackar men inte står och hänger.

En sån har jag visst blivit.

Det är klart jag blir trött av passet, men jag är riktigt glad och energisk och går och snackar med alla och det är trevligt och roligt. Man hejar på många familjärt när man går genom lokalen innan och efter passet.

Passet som sådant var ingenting extraordinärt, det var ett normalt fyspass. Jag råkade ta lite för lite vikter på en station, men det är sånt som händer. I övrigt gick det väldigt bra, kände mig stark. Enda som stör mig just nu är att jag är så otroligt svag på armhävningar. Klarar inte det i närheten av den mängd som jag vill. Men jag tänkte försöka träna det lite extra nu de kommande veckorna och se hur det blir.

Nu är det en dag vila och sen hårt fyspass på torsdag.