Favoritcykel

Det är konstigt hur en så förhållandevis enkel kontruktion som en träningscykel kan skilja sig så mycket i känslan hur den är att cykla på. Men så är alltså fallet och jag har hittat min favorit. Den är mycket jämn i motståndet och inga irriterande små knack eller hugg så den stör inte alls så man kan koncentera sig på sin prestation. Den har låtit mig slå många rekord.

Det har varit väldigt jobbigt att komma iväg och träna nu en tid, men när jag väl kommer dit så är det väldigt roligt och skönt. Varför kan man inte minnas den bra känslan när man kommer in i andra andningen eller när allt bara flyter på i maskinerna? Det är så mycket lättare att komma ihåg känslan när musklerna ger upp, när lungorna inte riktigt orkar med att leverera syre. Och dessa minnn och känslor lever kvar och kan alltid plockas fram och känns dagsfärska. Det är märkligt det där, men jag ska försöka komma ihåg de bra stunderna så jag kan plocka fram dem när det känns extra tungt.

Pratade lite med min bror som aldrig dök upp för träning i lördags. Han skyllde på han fastnat i tvättmaskinen, stackarn. Men en rolig sak som han sa var att han var hemskt avundsjuk på min träningsdiciplin. Det känns väldigt roligt att höra och ger mig energi att inte slappna av och fuska bort det. Utan kämpa vidare mot mitt mål och mitt nya liv.

Dagen till ära så tog jag mig i kragen och gick upp i ordentlig tid och åt gröt med torkade aprikoser med smörgås till frukost hemma innan jag lugnt kunde gå till jobbet utan stress och dåligt samvete som en extra ryggsäck på vägen. Kändes mycket skönt, dessutom är det en sånn dag idag som kanske viskar om att våren kan vara påväg vilken dag somhelst. Isen smälter så sakta bort och tottoarerna kryper fram ur gömmorna. Senare när man slipper kolla varje steg man tar så man inte kliver på en isfläck så ska jag nog ta en lite längre väg till jobbet än jag gör nu. För att få lite extra motion som jag får fem dagar i veckan.

väl mött och hoppas våren kommer snart