Vägning nummer tre

Det är alltid en stor dag, cyklingen känns inte ens. Tänker bara på vågen som är några meter ifrån mig. Det är med skräckblandad förtjusning jag ställer mig på den, jag tittar i taket en god stund innan jag tittar ner. Vad ska den säga, har jag krypit ner lite till. Står jag stilla? Har jag gått upp i muskler? Hur många gånger man än intalar sig att muskler väger mer än fett, så vill man ändå att det är lägre siffror. Det är så oerhört viktigt för motivationen.

Och när man sakta, det känns som en evighet viker ner blicken mot displayen och det står 117,3Kg så blir man oerhört glad. Det liksom spritter i kroppen av glädje, en ren glädje för mig och i mig som jag inte känner så ofta. När jag tänker tillbaka på det när jag skriver detta så blir jag lite tårögd. Det är helt underbart, det fungerar, jag ser resultat! Jag tycker om resultat, svart på vitt. Det känns bra, i kroppen. Men ändå, jag vill ha det verifierat och det fick jag idag. Två veckor till nästa gång.

Idag har jag målat i mitt nya sovrum, jag han väl dra penseln två tre gånger innan jag insåg. Jag hatar att måla! Tur det bara är en fondvägg, den blir nog rätt fin dock. Mamma blev helt begeistrad och ska måla om hela deras hus nu i grälla färger. Nu när jag vågade. Pappa verkade måttligt förtjust i ideen.

Nu ska jag springa iväg och fika med två vänner som jag nog inte ens kan hitta ord för hur mycket jag håller av. - Älskar er båda.