Mina trogna läsare

Jag hoppas inte er helg var lika fylld av negativ strss och otur som min var. Den började i fredags med stress och förstörda planer. Ska inte gå in på en massa detaljer, men den blev inte som jag tänkt mig. Men jag fick det jag tänkt göra gjort iallafall, det var en väldans tur.

Tack vare min bästa vän Nina så blev fondväggen målad en andra gång idag, jag är evigt tacksam. Tack!

Ni kanske undrar nu varför jag inte målade den själv. Det är för att dagen började med att jag skulle gå hemifrån vid 10, slirar på strumporna över parketten som jag gjort tusen gånger förut. Men denna gång brände det till i foten och jag insåg. En sticka, jag sätter mig ner och drar ut den del jag ser med en tång och tänker, fick jag med allt? Känner på den ömma foten och känner trä långt in i foten. Går till bilen och ska försöka göra det jag tänkt iallafall, men det går inte. Så iväg till vårdcentralen far jag och där efter någon timmes väntetid drar en läkare ut en 2cm lång sticka ur min fot som vid den här tiden även är bedövad. Det är inte en bra start på dagen, så stick er inte i foten.

Den trogna läsare som ni är vet säkert också att denna dag är träningsdag. Jag stressade även dit för jag trodde de stängde 19 men till min oerhörda lättnad har de öppet till 20 på söndagar. Så jag kunde träna i lugn och ro, ett visst lugn spred sig i min kropp när jag satt på cykeln för uppvärmningspasset men jag kände mig helt slut. Orkade inte cykla på maximal nivå förrens efter fem minuter. Jag kände mig helt utpumpad helt enkelt. Denna känsla följde med mig genom hela maskin-passet så det var bara på två maskiner jag klarade normalt eller en extra rep. Alla andra var jag en mindre eller fyra mindre på en maskin. Det var segt. Jag tänkte många gånger "Hur ska jag klara 30 minuter på cykeln?". Jag satt mig och cyklade och kollade på tv och det gick lättare och lättare. Så vid 15-minutersstrecket så var jag tillbaka i den form jag kände igen och låg på nästan 80 rpm på max-nivå. Det kändes enormt skönt, jag trodde jag hamnat i en svacka. Men jag var bara trött.

Sen efter träningen blev det fika med vänner, fler än jag vågat hoppas på. Det var mycket trevligt.

Det är mycket skönt att vara hemma nu och vila foten som jag stått och gått på mest hela dagen känns det som.

Känner tydligt att jag inte kommer styra upp min mat förrens jag är i nya lägenheten med alla mina saker. Min kropp får leva med det helt enkelt, träningen får räcka just nu. Orkar inte med mer att tänka på och planera för. Men jag undviker pizza och hamburgare med dressing, ost och pomme. Utan det är mer kebab med tomatsås eller någon snabblagad mat typ ris och fläskfile med fetaost. Inga nya och avancerade gi-recept.

Nina på nlife, du får vänta lite till på att jag ska gå igenom alla dina recept. Men det kommer! De verkar så goda allihop.