27 april 2006

Håll i er

Cyklingen fick bara fortgå i 25 minuter, i alla fall på maxfart. Jag låg och kämpade över 90rpm hela passet och tänkte hela tiden. Jag måste klara det, jag ska nå 22km på 30 minuter. Jag pressade mig till det yttersta och vid 24 minuter så small det bara till i sidan. Jag fick håll! En känsla som jag inte haft sen gymnastiken i högstadiet. När jag bet ihop och kämpade vidare så gjorde hållen det samma. Så jag fick lugna ner mig och gå ner till löjliga 70-75 rpm sista fem minutern. För att slutligen bara nå 21,62km igen. Men helt otroligt så ont det gjorde.

I övrigt så gick träningen oerhört bra, uppvärmningen gick som på räls och alla maskiner gick normalt.

Det var ganska mycket folk när jag kom men det var som tur är några grupp-pass så alla skulle dit. Man blir alltid lite orolig när det är fullt med skor överallt i ingången och folk som springer upp och ner i trappan. Då blir man dock glatt överaskad när det inte är kö och så till maskiner eller cyklar.

Hela passet tänkte jag på andra saker som hänt men även på profilen som jag har siktat i mig på. Och jag hoppades han skulle dyka upp i gårdagens pass, vilket han mycket riktigt gjorde. Han kom precis samtidigt som jag så jag fick se honom civilt också. Allt "maken med känsla för smärta" gör verkar göra ont. När han går ute så går han som besvärat och haltar lite. När han rör sig på gymmet efter att ha börjat träna så grimarserar han av smärta eller vad det nu är så fort han ska gå eller göra något. Det verkar som han börjar med 10-12 minuter intensiv cykling för att sedan köra 10 minuter roddmaskin där det verkar som han vill döda den stackars maskinen. Maskinerna tränar han såklart riktigt tungt och ibland tror jag att han muskler ska hoppa loss. Men det som är intressantast att se och vilket även gjort han fick sitt namn är när han strechar på slutet. Han kan knappt böja sig ner när han börjar, men sen pressar han ihop sig som en fällkniv och hans ansikte förvrids i smärta under de 40-60 sekunder han strechar varje muskel. Verkar göra otroligt ont.

Så där har ni honom, Maken med känsla för smärta

2 kommentarer:

Anonym sa...

Låt mig gratulera dig för framgången med träningen. Du verkar trivas med det och det är ju lite av en förutsättning för att man skall orka ta sig till gymet med någorlunda regelbundenhet. Det är inspirerande att läsa.

keep up the good work!

... och rejäla hälsningar till alla i Norrköping.

frojjn sa...

Tack för de inspirerande orden, det värmer. - Jag ska hälsa alla i peking åt dig.