Tre femtiofem

Klockan vid min säng lös tre femtiofem när jag la mig. Det var alltså slutet på min långa påskafton. Det blev ett glatt gäng hemma i min lägenhet. Soffa med gott om hjärterum och kuddar på golvet med idel leenden. Själv satt jag på en stol, och jag njöt för fullt. Det är trevligt med gäster, väldigt trevligt.

Ögonen slog jag upp vid halvelva i sängen och jag kände direkt oskön träningstress, ska jag hinna innan de stänger? Min kära vän F. sov över hos mig och jag ville inte skicka ut honom för tidigt. Men jag kom iväg strax innan ett och han träna nu och var klar prick 16 när de stängde. Så jag hann, det gick oerhört bra. Så bra att jag till och med satt nytt rekord på 30-minuterpasset. Avståndet jag tillryggalade på 30 minuter var 21,69km. Ett delmål nu är att nå 22km på 30 minuter, det är en bit kvar. Men det borde gå på några veckor till. Underbart bra, jag har numer tre favoritcyklar så oftast är någon av dem ledig.

För att återgå till min romantiska utvikning från starten här så var det verkligen underbart att avsluta natten med mina två absolut bästa vänner i soffan. Sånna minnen sparar jag gärna och länge. Hoppas det upprepas.

Jag måste även tacke för den trevliga kommentaren från Nina på www.nlife.se, och jag unnade mig en hamburgare i påskägget. Eller det var inte ett ägg, inte så mycket påsk heller. Det var pappret den var inslagen i, det var på max inatt. Men väldigt gott. Jag tog dock en grönsallad som sideorder istället för pommes.

Nothing in this world worth having, comes easy.